Avslutade året med en riktig tabbe. Mitt skägg brukar jag vilja hålla 10 mm långt, har funnit att det är en lagom längd. Problemet med denna längd är att skägget behöver trimmas rätt ofta så att inte mustaschen ska hänga för mycket över läppen, vilket försvårar ätandet. Igår, tog jag min trimmer, ställde in rätt längd och förde den bestämt över hakan. Ungefär mitt i processen inser jag att jag har glömt att sätta på själva kammen, eller vad man nu ska kalla det. Den komponent som ser till att det blir 10 mm, och inte 0,4 mm. Och plötsligt har jag ett brett och kalt fält mitt i ansiktet. Det fanns ingen återvändo, allt fick gå. Nåväl, det växer snart ut igen.
Gårdagen blev lugn. Åt middag med mamma och pappa. Vi såg Pixars nya, Soul, och vid tolvslaget satt vi i bubbelpoolen och såg raketerna som gnistrade över åkrarna. Inte det partaj jag blivit van vid, men ändå trevligt. Sen är det ju märkliga tider, och ett vanligt firande var knappast lämpligt.
Kom hem vid tvåtiden inatt. Kände att nu jävlar, nu tar jag tjuren vid hornen. Jag började skriva på romanens prolog. Skrev inte mycket, men kan i alla fall säga att jag har börjat. Sen satte jag mig och såg SVTs nya dokumentär om Ulf Lundell. Efter den fick jag något ryck och satte mig och försökte skriva en låt. Ja, egentligen har jag ju gett upp på det där. Men tänkte försöka skriva något på svenska. Blev helt okej, men fick bara några rader skrivna så det liknar mer en dikt. Idag när jag vaknade funderad jag på huruvida jag ska publicera denna dikt/försök till sång. Men jag tror faktiskt inte att jag gör det. Dikterna vill jag faktiskt ta en paus ifrån. Men den ska nog komma till nytta. Nån gång.
Tips: Vill faktiskt tipsa om SVTs dokumentär om Lundell. Två avsnitt, en timme vardera. Se den, och förstå vilken ikon han är, och länge varit. Kolla här.
Tack: Vill tacka mig själv för den lugna kvällen igår, då den inte förde med sig någon bakfylla. Skönt att börja året utan huvudvärk.
Vänligen, Albin