Det svåra med dagligt uppdaterande är att ständigt behöva komma på nya saker att skriva om. När jag skriver detta känner jag mig rätt tom på idéer. Jobbat, bowlat, umgåtts med en vän. Det är vad jag har gjort idag, och det är saker jag gör rätt ofta. Vad ska jag skriva om det som jag inte redan har gjort? Utmaningen är alltså att skriva om vardagliga saker och få dem att kännas intressanta. För att göra det måste man väva in tankar och funderingar i dessa vardagliga saker, vilket jag fortfarande tycker är mycket svårt. Det optimala hade varit om jag bara lät orden flöda, och låta en tanke bekymmerslöst gå över i en annan. Men jag är för analytisk. Jag tänker länge och noga innan jag skriver en mening. Det gör att själva processen tar längre tid än vad den borde göra. Det är ju trots allt bara en blogg, ingen uppsats. Orden ska flöda. Bryta sig loss från mitt våld.
Jocke var här nyss. Vi snackade länge och kom fram till en rätt så deppig grej. De flesta av våra vänner har flyttat härifrån. Vilket är sorgligt i sig, men det är inte det som tynger oss. Det är att man förmodligen inte kommer hitta några nya vänner. Folk har sina umgängen, det är inte bara att bryta sig in i en redan etablerad grupp. Visst, jag har träffat många nya vänner när jag studerat. Men de bor ju inte i samma stad som mig. De ser jag därför rätt sällan. Enda sättet att få nya vänner är väl mer eller mindre genom studier och jobb. Men jag som studerar på distans, och Jocke som jobbar med mestadels äldre, hur gör vi? Hur gör vi för att kompensera för kompistappet? Väntar vi och hoppas att de flyttar tillbaka igen? Flyttar vi till dem? Eller, ger vi bara upp?
Känner att jag behöver någon slags uppvakning. Träna mer, klä mig bättre, skriva mer, laga mer mat. Få, så att säga, ordning på livet. Ibland känner jag mig bara som en sond som bara flyter runt i tomheten. Bara finns. Såg något om att man ska bli huvudkaraktären i sitt eget liv. Ibland känner jag mig som det. Som när jag tog detta irrationella beslut om att försöka bli författare. Då kände jag mig som huvudkaraktären i mitt egna liv. Men när jag ligger på soffan och äter chips istället för att träna, eller köper fryspizza istället för att laga mat. Då känner jag mig som en statistroll. En sond i tomheten. Jag flyter bara runt.
Tips: Apropå svårt att komma på saker att skriva om, dessa dagliga tips. Snart tar mitt lager slut. Men här är i alla fall dagens. Paul McCartneys låt Uncle Albert / Admiral Halsey. En låt som fångar McCartney som artist. Kanske min favorit från hans solokarriär!