Tror du inte jag märker? Tror du inte att ditt smygande har noterats? Tänk om, din orm!
Nej, sommaren är inte slut ännu. Värmen har inte lämnat oss riktigt än. Men september ligger alldeles runt hörnet. Och jag, jag är redo. Redo för hösten.
Ibland känns det onödigt att prestera. Men det är kanske i dessa stunder, som det är viktigare än någonsin.
Nej nu får jag allt skärpa mig. Du med. Vi ses ju allt för sällan.
Jag är redo. Redo att träda in i dimman. Och jag hoppas att det där inne, kan finnas något gott.
Ibland sker ett alldeles speciellt möte. Ett möte som egentligen inte är någonting, men samtidigt allting.
En text ur mitt arkiv.